Vila i frid älskade Kilroy

Den 14 april 2016 kl.15.20 lät vi Kilroy somna in i vår trädgård. Saknaden är enorm. Först nu orkar jag skriva om det i hans blogg. Annars är det alltid Kilroy som skriver, men nu måste jag berätta.

Vi hade under en tid märkt att Kilroy blev mer och mer ostadig i bakbenen och när vi var hos veterinären för att kolla en inflammerad talgkörtel på hans svansrot, kunde han knappt gå ut till bilen efteråt. Hemma i lugn och ro var han som vanligt igen. Några månader till gick och en dag tittade jag och mannen på varandra och sa "Nu är det dags". Kilroy kunde ibland inte resa sig upp utan hjälp och när han kom upp hängde hans högra bakben i några sekunder innan han sprang som vanligt. Han grymtade när han skulle lägga sig och vi märkte att han hade stora besvär. Mannen ringde veterinären på torsdagen och hon kom hem till oss samma dag. Precis innan hon kom spelade Kilroy fotboll med oss på gräsmattan, lika glad som alltid. Rätt som det var vek bakbenen sig igen och han kom inte upp. Veterinären gav honom en insomningsspruta och sen dödssprutan. Min hjärna skrek "Jag har ångrat mig, döda honom inte!", men självklart sa jag inget eftersom jag visste att vi hade tagit rätt beslut. Efteråt fick Bamse komma ut och lukta på Kilroy. Han började att lukta vid bakdelen, bröstkorgen och tillsist dröjde han sig kvar vid munnen. Efter en stund satte sig Bamse vid Kilroys bakdel och gnydde. Han förstod.

Nu är Kilroy med sin mamma Mara, systrarna och bröderna på andra sidan Regnbågsbron. 

Kilroy, vår första hund. Vi saknar dina underbara pussar och din enorma livsglädje. Livsglädjen som tog dig genom analsäcksinflammationer, urinstenar, kronisk bitestikelinflammation och det värsta av allt magomvridningen. Du gav oss dagliga lyckostunder, även om du ibland gjorde oss tokiga med ditt skällande. Tystnaden gör saknaden ännu större. Du finns för alltid i våra hjärtan och besöker oss i våra drömmar. Du lever i våra minnen. Älskade Kilroy, nu är du frisk igen!

"Minnet lever, det kan ej jordas. Det kan ej gömmas bland stoft och grus. Nej, det ska leva i fågelsången, i blomsterdoft och i vindens sus" 

  



Ännu en vinter har gått.

Ännu en vinter har gått och den här vintern var jobbig för mig. Missförstå mig inte, jag älskar snö, men jag börjar bli gammal och är svag i mina bakben. Lite vinglig i akterkärran, precis som många gamla gubbar blir. I maj fyller jag 12 år. Det är jobbigt när huvudet är piggt och vill busa och kroppen är svag. Min matte och husse hoppas att jag lever ett tag till och de gör allt för att jag ska ha det bra. På natten lyfter husse upp mig i deras säng så att jag kan sova där nästan hela natten. Fast soffan klarar jag själv att komma upp i. De har lagt in en matta under soffbordet så att jag lättare kan resa mig. Jag vill som vanligt mest vara ute på gräsmattan och busa med Bamse. Det är viktigt att hålla honom på mattan.

 

0 kommentarer | Skriv en kommentar

Det börjar bli kallt!

Det börjar bli kallt nu igen och det är så skönt. Tyvärr blir Teo sjuk och hostig och då blir jag så orolig. Så här är det! När vi alla har gått och lagt oss, börjar Teo hosta och då måste jag hoppa upp i husse och mattes säng. De vaknar inte! Då måste jag darra sängen och låta genom att brumma med resultatet att de blir sura på mig!!! Jag håller gärna på i 15 minuter efter Teo slutat hosta och lagom till alla somnat igen, hostar Teo igen och så fortsätter vi så hela natten.

 

0 kommentarer | Skriv en kommentar

Sommarvärme!

Jag tycker att det är riktigt jobbigt nu när det är varma och heta sommardagar! Jag ligger mest ner i skuggan på gräsmattan och sover. Jag är ju 11år och den här värmen tar på mig. Tacka vet jag svalare temperaturer.

 

0 kommentarer | Skriv en kommentar

Kilroy 11 år

Då har jag fyllt år igen. Den här gången blev jag 11 år. Matte hade bjudit hit husses föräldrar och min syster Nellies husse och matte. Tyvärr lämnade Nellie oss innan nyår, men hennes husse och matte kom hit och kelade med mig. Jag visade mig från min bästa sida, så att de kände igen syskonskapet. Jag skällde ända tills alla hade satt sig ner. Då lade jag mig under bordet. Jag och Bamse fick tårta, det var riven morot och leverpastej toppad med keso. Gott! Vi slafsade i oss tårtan meddetsamma. 

Min husse och matte hade badat mig innan kalaset. På samma gång som det är kul att vara ren, är det så tråkigt att bli borstad efteråt. 

 

 

0 kommentarer | Skriv en kommentar

Äldre inlägg