Kilroy

Idag fyller jag 8 år. Matte firade mig genom att jag fick gå morgonpromenaden ensam med henne. Det var mysigt att få gå lite, nosa lite och kela mycket. Jag fick inget godis, matte sa att det är pga min urinsten. På kvällspromenaden gick vi alla fyra. Vi till och med sprang lite.

I natt blev jag plötsligt superkelen. Jag gick upp i husses och mattes säng. Jag började pussa dem i ansiktena och la mig med mitt huvud mot deras huvuden. Ett tag låg jag och sov med mitt huvud på mattes kudde. Det var så mysigt. 

Här har det hänt så mycket så att jag inte har haft tid eller ork att skriva några inlägg.

Först hämtade husse och matte hem en liten valp till mig. Det var jättekul till en början. Jag blev ju lite trött av allt nattvakande, men det var rätt kul eftersom jag också fick ut flera gånger. Sen skadade Bamse sin baktass, klokapseln fick opereras bort. Då var det bara för den lille att vara så stilla som en valp kan vara.

Efter det var det min tur att ha otur. Jag fick något så otäckt som magomvridning. Husse och matte körde i ilfart till Djursjukhuset i Helsingborg. De sa att hade jag kommit in tio minuter senare hade jag varit död nu. Veterinären sa också att hon inte trodde att jag skulle överleva när hon såg hur dålig jag var, men det gjorde jag. Nu har jag haft fem veckor då jag enbart har fått korta koppelpromenader och inget bus alls. Dessutom har jag fått tillbaka urinsten och får därför bara äta mitt foder och inget godis eller rester.

Det är synd om mig, men jag lever och det är jag evigt glad för. Det märker jag på husse och matte också. Om de pussade och kramade mig mycket förr, är det inget mot vad de gör nu. Det är rätt så mysigt.

Bamse är nästan lika stor som jag nu och inte lika pestig som förut. Nu kan han till och med få ligga bredvid mig.

Till min stora glädje har det äntligen blivit minusgrader och vitt ute. Jag älskar snön, att springa i den, att rulla mig i den, att busa i den och att äta den...

Den här snöglädjen har även lille Bamse. Vi skyller på att Bamse behöver kissa, han är ju bara snart 12 veckor, och då släpper matte eller husse ut oss på gräsmattan/snömattan. Ibland blir husse tokig på oss när vi inte lyssnar. Vi vill vara ute längre än vad husse vill.