Den 14 april 2016 kl.15.20 lät vi Kilroy somna in i vår trädgård. Saknaden är enorm. Först nu orkar jag skriva om det i hans blogg. Annars är det alltid Kilroy som skriver, men nu måste jag berätta.

Vi hade under en tid märkt att Kilroy blev mer och mer ostadig i bakbenen och när vi var hos veterinären för att kolla en inflammerad talgkörtel på hans svansrot, kunde han knappt gå ut till bilen efteråt. Hemma i lugn och ro var han som vanligt igen. Några månader till gick och en dag tittade jag och mannen på varandra och sa "Nu är det dags". Kilroy kunde ibland inte resa sig upp utan hjälp och när han kom upp hängde hans högra bakben i några sekunder innan han sprang som vanligt. Han grymtade när han skulle lägga sig och vi märkte att han hade stora besvär. Mannen ringde veterinären på torsdagen och hon kom hem till oss samma dag. Precis innan hon kom spelade Kilroy fotboll med oss på gräsmattan, lika glad som alltid. Rätt som det var vek bakbenen sig igen och han kom inte upp. Veterinären gav honom en insomningsspruta och sen dödssprutan. Min hjärna skrek "Jag har ångrat mig, döda honom inte!", men självklart sa jag inget eftersom jag visste att vi hade tagit rätt beslut. Efteråt fick Bamse komma ut och lukta på Kilroy. Han började att lukta vid bakdelen, bröstkorgen och tillsist dröjde han sig kvar vid munnen. Efter en stund satte sig Bamse vid Kilroys bakdel och gnydde. Han förstod.

Nu är Kilroy med sin mamma Mara, systrarna och bröderna på andra sidan Regnbågsbron. 

Kilroy, vår första hund. Vi saknar dina underbara pussar och din enorma livsglädje. Livsglädjen som tog dig genom analsäcksinflammationer, urinstenar, kronisk bitestikelinflammation och det värsta av allt magomvridningen. Du gav oss dagliga lyckostunder, även om du ibland gjorde oss tokiga med ditt skällande. Tystnaden gör saknaden ännu större. Du finns för alltid i våra hjärtan och besöker oss i våra drömmar. Du lever i våra minnen. Älskade Kilroy, nu är du frisk igen!

"Minnet lever, det kan ej jordas. Det kan ej gömmas bland stoft och grus. Nej, det ska leva i fågelsången, i blomsterdoft och i vindens sus"